Second hand = sunkigt?
Tog en runda på Myrorna när jag var i stan senast men hittade nada. Tråkigt. men så är det ibland.
I helgen är det garageloppis i byn, kan bli lite kul! I regel tycker jag dock det är bättre att handla på annan ort. Det kan bli pinsamt om man går omkring med grannens avlagda prylar utan att veta om det, t ex. Jag minns när jag var liten och jag fick ärva en kasse kläder från en bekant till mammas dotter. Det var bara det att dottern gick en klass över mig i skolan och pikade mig för att jag hade hennes gamla kläder.
Det har dock inte avskräckt mig från att använda begagnade kläder till mig själv eller mina barn, man jag försöker undvika liknande incidenter genom att inte handla begagnade barnkläder hemma i byn.
Jag har hört rätt många kommentarer kring att handla second hand genom åren.
Inte riktat direkt till mig (det vågar inte folk), utan i allmänhet. Det är ofräsht (t o m äckligt) och elakt mot barnen som bara får gå i begagnade paltor och blir retade av sina kompisar. Jag tycker argumenten är rätt löjliga. Jag förstår att folk vill köpa nya, fina kläder till sina barn, absolut, man vill ge sina barn det allra bäst, och det är lätt att falla för konsumtionshysterin kring barnkläder. Men man behöver inte klanka ner på dem som väljer annorlunda...
För det första, så är nya kläder nya bara en enda gång. Så fort någon burit dem är de begagnade, ju! För det andra, jag köper bara fina kläder, fräscha kläder, hela kläder och rena kläder! Inga cigarett- och kiss-doftande urtvättade mjuisbyxor eller rostiga kalsonger, näpp! Kläder i nyskick eller nästan nyskick är det enda jag köper. Klassiska kläder och kläder som samstämmer med dagens mode. De som inte vet att jag handlar second hand kan nog inte se det på mina barns kläder, det är jag övertygad om.
I helgen är det garageloppis i byn, kan bli lite kul! I regel tycker jag dock det är bättre att handla på annan ort. Det kan bli pinsamt om man går omkring med grannens avlagda prylar utan att veta om det, t ex. Jag minns när jag var liten och jag fick ärva en kasse kläder från en bekant till mammas dotter. Det var bara det att dottern gick en klass över mig i skolan och pikade mig för att jag hade hennes gamla kläder.
Det har dock inte avskräckt mig från att använda begagnade kläder till mig själv eller mina barn, man jag försöker undvika liknande incidenter genom att inte handla begagnade barnkläder hemma i byn.
Jag har hört rätt många kommentarer kring att handla second hand genom åren.
Inte riktat direkt till mig (det vågar inte folk), utan i allmänhet. Det är ofräsht (t o m äckligt) och elakt mot barnen som bara får gå i begagnade paltor och blir retade av sina kompisar. Jag tycker argumenten är rätt löjliga. Jag förstår att folk vill köpa nya, fina kläder till sina barn, absolut, man vill ge sina barn det allra bäst, och det är lätt att falla för konsumtionshysterin kring barnkläder. Men man behöver inte klanka ner på dem som väljer annorlunda...
För det första, så är nya kläder nya bara en enda gång. Så fort någon burit dem är de begagnade, ju! För det andra, jag köper bara fina kläder, fräscha kläder, hela kläder och rena kläder! Inga cigarett- och kiss-doftande urtvättade mjuisbyxor eller rostiga kalsonger, näpp! Kläder i nyskick eller nästan nyskick är det enda jag köper. Klassiska kläder och kläder som samstämmer med dagens mode. De som inte vet att jag handlar second hand kan nog inte se det på mina barns kläder, det är jag övertygad om.
Kommentarer
Trackback
