Loppisprinsessan

Hösten är bytardagarnas och loppisarnas tid. Folk rensar i sina skåp och lådor, sorterar ut och vill bli av med sitt "överflöd".
Man vill också hamstra lite kläder inför vintern, vara förberedd med varma, sköna kläder och vattentäta overaller när kylan och höstfukten kommer och efter den snön. Så då, för att göra två flugor på smällen, kan man gå på bytardagar som ganska flitigt anordnas, i allafall i min kommun. Man lämnar in de kläder man vill ha sålda, och sen armbågas man med alla andra runt välfyllda bord och slåss om POp-fleeceställ och Reimaoveraller. Kanske spenderar man lite mer än vad man själv säljer för., kanske går det jämt upp. Kul är det i allafall!

Jag missade dock traktens största bytaradag, den i Nora. Synd, man kan visst göra många fynd där. Någon vecka senare var jag i allafall i Nicolaikyrkans bytardag här i stan och handlade på mig jeans till Storvimsan. Jag har ju varit på jakt efter det länge nu. Tre par fina jeans och ett par supermjuka manchesterbyxor, alla med reglerbar resår i midjan. Det behöver hon, min smalspink! Det eller hängslen.
Lillbus fick två Lingon&blåbär-tröjor och två rejäla byxor från H&M. Förutom brallorna blev det en Esprit-ziptröja pch två POp-t-shirtar med lång ärm åt Storvimsan. Allt för en totalsumma av ca 170 kr. Som hittat, brukar man säga!

Japp, jag klär min son i rosa. Ibland.
Jag klär också min dotter, eller hon klär sig väl mest själv, i rosa. Ibland.

Det är ett evigt tjat om detta tycker jag. "Rosa är en tjejfärg!" "Ska inte pojkar få vara pojkar längre?" "Måste man leka PK och jämställd förälder och utsätta sina barn för spott och spe som någon slags skyltdockor för sin jämställdhetskamp!"

Men, åh, det ÄR ju inte så jäkla krångligt!
Rosa är en FÄRG! En vanlig, j-la färg! Som barn passar i, eller inte passar i. Som man gillar eller inte gillar. Man behöver inte blanda in några som helst könsroller i det hela.

Och nej, mina barn är inga reklampelare för någonslags könskamp. Jag försöker inte göra dem beige, neutrala och okönade. Jag försöker helt enkelt se dem som de individer de är, utan att läga för mycket vikt vid om de har snippa eller snopp. Utan att sortera bort saker eller möjligheter baserade på någon slags könsstereotyper, vare sig det är färger på kläder eller möjliga yrkesval. På så sätt TROR jag att jag förmedlar bra värderingar till dem.
På sikt kanske skapar en bättre värld för dem, och alla andra barn.

Så enkelt är det.Tycker jag.

Den här veckan har varit hysterisk! TRE föräldramöten samma vecka! Jag har varit så sjukt trött så det finns ingen motsvarighet. Inte ens när jag varit gravid, haft nattvaken bebis eller haft akut järnbrist har jag varit så trött. Om ni undrar hur man kan ha tre föräldramöten med bara två barn, så får jag påminna om att jag är förskollärare och alltså hållit i ett föräldramöte på jobbet också. Jag tror att det var det som var pricken över i:et, anspänningen som hörde ihop med det mötet. I fredags kväll somnade jag i soffan kl 8, hasade efter en timme iväg till sängen, fick av mig kläder och linser någonstans längs vägen och så sov jag som en sten till kl 05:55 då Lillbus behagade väcka mig med ett soligt "Hej mamma, tutthållare!" och sträckte fram gårdagens solkiga BH. Då kände jag mig faktiskt rätt OK utsövd.

Vi for in till stan efter en rejäl grötfrukost. Storvimsan hade simskola, och Lillbus och jag tog en loppissväng. Hittade ingenting, varken på de fasta ställena eller på bakluckeloppisen på torget. Det gjorde inte så mycket, det var trevligt att ta det lugnt med bara ett barn som dessutom visade sig från sin soligaste sida!

Idag var vi på stan en liten stund, jag, Storvimsan och Lillbus. En liten men intensiv stund. Tanken var att Lillbus skulle sova, min tanke alltså. Hans tanke var att han skulle springa runt i affärerna, hälsa på skyltdockor, gömma sig under klädhyllor och som Grande Finale i leksaksaffären ploppa ner Pokemon-bollar bakom elementsskydd så ingen som inte har 2 m långa armar med en maxdiamter av 5 cm kunde få upp dem. Yey! Jag undrar verkligen varför man så sällan ser föräldrar med 2-3 åringar i affärerna... ;-)

Nåja, han somnade till slut, efter att vi skakat  honom i vagnen över 200m kullersten. Vi kunde i lugn och ro köpa en present till kusin V som fyller 2 i morgon. Det blev ett trädgårdsset med TV-figuren Fifi Förgätmigej. Storvimsan valde. Hon valde också att köpa en Bratz för de pengar hon sparat ihop. Yey igen... Jag har intensivvägrat Bratz som födelsedagspresenter och julklappar, trots trägna önskemål från Storvimsan. Jag har så svårt för dem! Uppblåst huvuden, inga fötter (bara skor), och bara namnet... Bratz... Inga positiv associationer direkt. Hela uppenbarelsen är liksom så... billig. Barbie är ett helgon i jämförelse. Men, när nu Storvimsan sparat och varit duktig med sina egna pengar, då får hon faktiskt välja själv. Då moraliserar jag inte. Då lägger jag inte mina egna värderingar i köpet. jag vet inte om det är rätt eller fel av mig som förälder, men jag orkar inte vara moralkäring.

Roligare var det att hämta ut paketet med Fem-Myror kläder som jag förbestält på Lindex. Jag älskar de skära elefanterna (som man iofs också kan moralisera över, hehe, rosa elefanter på barnkläder!). Men Fem myror-elefanterna har lärt två generationer i den här familjen läsa vid fyra års ålder, och det ska de ha credit för!
Så, det blev helt nya och o-lopp-shoppade kläder den här gången. Det blri det ibland. Mjuka, fina kläder att ha under overall i vinter. och gulliga strumpor.

Bilder finns på Lindex.se

I lördags började Storvimsans simskola för säsongen. Hon går i en nybörjargrupp inne i stan, och vi brukar ta det som lite mamma-dotter-tid hon och jag. Lillebror tar ju mycket tid annars, mammig som han är. Nu i helgen är han dessutom sjuk, över 39 graders feber, stackarn! Riktigt skrutt är han, och väldigt, väldigt gnällig.
Så, vi rymde, Storvimsan och jag. Vi behövde andas ut lite. Vi tog en shoppingrunda på stan efter simskolan och lät pappan sköta markservice och sjuklingen hemma. Dotterns långa ben gör sig påminda nu när det är byxväder och vi behövde uppdatera höstgarderoben litegrann. Vi var en snabbis förbi de stora kedjorna bara för att, men hittade inget särskilt. Jo, Storvimsan hittade inbjudningskort på H&M, som hon ska ha till sitt kalas i oktober.

Vi tog en tur på lördagsloppisen mitt i centrum, men det enda som blev inhandlat där var lite (billigt) fika. Saft+bulle+kaffe+sockerkaka för 30 spänn! Kanon! Det är små rara tanter som arbetar ideelllt med att baka och sälja fika på loppisen. Vi är ju inte så bortskämda med hembakat, så vi njöt i fulla drag. Storvimsan åt sockerbulle med hela ansiktet och sa att hon var Prinsessan Sockerläpp. Jag sörplade lite med kaffest och sa att jag var Drottning Kaffeslurp. Vi har det rätt mysigt på tu man hand, vi två!

Sen gick vi en sväng till Myrorna, och då började det hända grejer, haha. Två stora kassar fick vi med oss hem. En kasse utgjordes av böcker (också det en stor passion), och så kläder, kläder, kläder. En hel hög med kjolar till Storvimsan, bl  FIX och Billabong, och även ett par Raph Lauren jeans! Annars blev det inte så mycket byxor, måste jag erkänna. man vet ju aldrig vad man hittar. En Esprit luvcardigan till mig blev det också, den blir bra på jobbet! Till sonen fyndade jag ett par PO.P manchesterbyxor och en jättefin skjorttröja 2 i 1 från H&M i nyskick. Dock såg jag när jag kom hem att det var en liten döskalle på ena ärmen. Så jag får blunda när jag sätter på honom dem, haha! Ett par vantar i Gore-tex aktigt material med okänt märke hamnade också i shoppingkorgen. Vantar kan man inte få för många av, inbillar jag mig.
Allt som allt gjorde vi av med ca 350 kr, inkl fika, böcker, kläder och inbjudningskort.

Här kommer en bild på kjolarna

Min son gick hela vägen hem från förskolan idag. Lilla dagisryggan skulle han ha på sig också. Han traskade glatt de 1,5 km uppförsbacke, gjorde bara några avstickare för att titta på roliga stenar, konstiga staket och geggiga jordklumpar vid dikeskanten. Händerna i byxfickorna (underbara mjuka jeans med broderat verktygsmotiv och många fickor, 15 kr, Myrorna) jackan (Krokodil-cardigan, rea på rean, Lindex, ca 50 kr) uppdragen till hakan. Spatserar världsvant i nya, svarta höstskor (halva reapriset, Wedins, 99 kr).
Han är så STOR, min lille kille, min lillbus. Kan "hälv", vill "hälv" dagarna långa... men så, i lband kommer han, kryper upp i mitt knä och vill "vana bädis" (vara bebis, om ni inte förstod det). "Min mammi" säger han också, och borrar in ansiktet i min hals. "Mamma ha  tutthållare!" hojtar han sedan glatt och drar ner min urringning till naveln och visar alla eentuella närvarande vilken BH jag har för dagen (vilket råkar vara en ljuslila skapelse från Ellos stora sommarrea, 2-pack för 99:- ).

I min värld är fynden alltid närvarande, jajjamen! ;-)

Jag tänkte dela med mig adressen till en av mina favoritbloggar:

http://rattvisabarn.blogg.se/

Helt underbara skapleser av fantastiska tyger med ett bra tänk bakom!
Säljer en del på Tradera.

Tummen upp för Elisabeth!

Dockvagnar i retro modell är något jag har svårt att låta bli på loppisar.
De är som små karameller, oemotståndligt söta och härligt lockande färger. Så tar de ju ingen plats heller, som stora vagnar gör. Inbillar jag mig, i allafall. Jag ursäktar mig med det, när jag räddat den ena efter den andra från mörka, dammiga second hand-butiker.
Nu har mina barn dockvagnar så det räcker och blir över, så det är med sorg i hjärtt jag lämnar kvar dockvagnarna jag hittar åt sitt öde. Jag hoppas innerligt att de ska komma till antingen en liten dockmamma eller dockpappa som älskar dem, och vårdar dem ömt, eller en samlare som putsar, fixar och syr tills de åter är i sin forna glans.
Lite så är det med stora vagnar också, men dem hittar man så sällan, tycker jag. Jag vågar inte tänka på att de kanske sorteras ut som alltför omoderna odugliga och kastas av vissa second hand-firmor med dålig koll och aldrig kommer ut i butikerna. Eller, om de vagnar man inte räddar blir till lådbilar (hemska tanke!).

Här är lite ögongodis, några av mina *host, harkel*, jag menar barnens  dockvagnar, alla "fyndade" :

I veckan blev jag tipsad om en loppis på ett diskussionsforum. Bakluckeloppis på en ort 1 mil hemifrån! Lät lovande även om man aldrig vet om det är en miniloppis med tre säljae som bara har blomkrukor och gamla Teneriffa-souvenirer.  Idag drog tipsaren (ett riktigt fyndproffs :-) ) med mig på äventyr...
Jättekul verkligen, dels var det en bra loppis med mycket smått och gott från alla möjliga kategorier, men det var också skoj med likasinnat sällskap! Och att åka bil för en gångs skull, även om fynden jag gjorde inte var såpass skrymmande att det behövdes.

Jag fyndade:
Me&I Plyshtunika Hjärta
Me&I Set kjol+tights+tröja brun med rosa känguru
Reima vinteroverall
PO.p Skid/vinterjacka
Totalt 350:-



Fyndhög (med Storvimsan i mitten iklädd kängurudressen)
Dålig kamera+dåligt ljus+dålig fotograf blir tyvärr inte bättre... ;-)

Jag drog med sambon och hela cirkusen på gatuloppis idag. De boende längs en gata här i byn hade slagit sig ihop och hade loppis i sina trädgårdar/garage. Vi betade av alla trädgårdarna, det var riktigt roligt och spännande att se vad de olika familjerna hade för inriktning på sina saker. Första stället hade mest barnkläder, och det blev en bra hög, främst bra brallor att slita på till Lillbusen. Andra stället hade mycket gammalt, en antikhandlares dröm, och därifrån fick sambon med sig en gammal armérock och jag köpte några gamla plåtburkar. De övriga hade mest leksaker och småplock...
Kul var det i allafall. Bra initiativ!

Tog en runda på Myrorna när jag var i stan senast men hittade nada. Tråkigt. men så är det ibland.

I helgen är det garageloppis i byn, kan bli lite kul! I regel tycker jag dock det är bättre att handla på annan ort. Det kan bli pinsamt om man går omkring med grannens avlagda prylar utan att veta om det, t ex. Jag minns när jag var liten och jag fick ärva en kasse kläder från en bekant till mammas dotter. Det var bara det att dottern gick en klass över mig i skolan och pikade mig för att jag hade hennes gamla kläder.
Det har dock inte avskräckt mig från att använda begagnade kläder till mig själv eller mina barn, man jag försöker undvika liknande incidenter genom att inte handla begagnade barnkläder hemma i byn.

Jag har hört rätt många kommentarer kring att handla second hand genom åren.
Inte riktat direkt till mig (det vågar inte folk), utan i allmänhet. Det är ofräsht (t o m äckligt) och elakt mot barnen som bara får gå i begagnade paltor och blir retade av sina kompisar. Jag tycker argumenten är rätt löjliga. Jag förstår att folk vill köpa nya, fina kläder till sina barn, absolut, man vill ge sina barn det allra bäst, och det är lätt att falla för konsumtionshysterin kring barnkläder. Men man behöver inte klanka ner på dem som väljer annorlunda...

För det första, så är nya kläder nya bara en enda gång. Så fort någon burit dem är de begagnade, ju! För det andra, jag köper bara fina kläder, fräscha kläder, hela kläder och rena kläder! Inga cigarett- och kiss-doftande urtvättade mjuisbyxor eller rostiga kalsonger, näpp! Kläder i nyskick eller nästan nyskick är det enda jag köper. Klassiska kläder och kläder som samstämmer med dagens mode. De som inte vet att jag handlar second hand kan nog inte se det på mina barns kläder, det är jag övertygad om.

Trött ikväll...
Idag har jag lufsat i skogen med familjen och några vänner. Vi hittade en "grotta" (klippskreva - men för barnen var det en grotta), och även lite småttigt och gottigt som trattkantreller, Karl Johan-svamp och så lingon och blåbär förstås. Barnen plockade kottar och pinnar, pep lite när de såg en myra och till med Lillbus orkade gå hela vägen upp på klinten. Det är en bit och uppåt går det hela vägen (men vägen ner sedan går rasande fort). Solen sken, humlorna brumlade sensommarslött i ljung och blåbärsris och det var så idylliskt att det nästan borde ha börjat regna sockervadd och röda ballonger.

Vi har en fin skog. Förra året plockade jag sägert 10 kg blåbär och frös in, men eftesom vi inte gjort av med ens hälften bemödade jag mig inte i år. Bär är som bäst solmogna och färska, och avnjutna dirket ur näven. Nåja, jag ska ta och få ändan ur och koka ihop något av de där blåbären. Kanske i morrn... Om jag inte hittar på något mer spännande att göra.
Som att t ex gå på en riktigt stooor loppis med massa grejer att rota ibland. Så här på hösten brukar de ju vara ett antal och jag lusläser lokaltidningen. Nästa helg ska det vara någon slags gatu-loppis i ett bostadsområde inne i stan, jag undrar om det kan vara något? Så länge får jag surfa in på Blocket och Tradera då och då. Räddningen för loppisberoende med abstinens! :-D

Det finns något jag ogillar som motiv på barnkläder, och det är döskallar.

Ända sedan Pirates-filmerna kom har det varit inne med piratmotiv av olika slag, med Jolly-Roger-döskallen som nummer ett. Visst, vid en första anblick är det ju käckt och kanske lite tufft sådär, men om man börjar tänka (jag veeet, jag funderar och nojjar för mycket kring oväsentligheter) och analysera lite djupare...
Ungarna går för fasen omkring med döingar, med lik på tröjorna. Renskrapade, avkapade människohuvuden med två hårda, kalla benknotor från gud-vet-vilken kroppsdel i kors under! Sanslöst egentligen. Vad blir nästa steg? Fototryck med tortyrredskap? Eller kanske dödsannonser, det vore väl klämmigt? Inte?
Vill man göra det lite extra gulligt får den lilla döskallen en liten rosett, eller ännu värre, två små risgryns-tänder och ett glatt babyflin istället för pirat-grinet till leende. Jippi, ungen går omkring med en död bebis på tröjan! Det är väl gulligt! Eh...nä...

Ursäkta min gnällighet. Jag har varit på gastroröntgen och kollat min gallblåsa idag. Det var massa grus i den, så det är därför jag sitter här och är på dåligt humör och spyr galla... Haha. Nej, jag vet, inte ens ett roligt skämt. Bäst att avsluta innan det blir värre.

Jo, en sak till... Jag sprang igenom Myrorna idag (verkligen sprang, rekordsnabbt på 3 minuter) och hittade ett par gamla mamelucker med, håll i er nu, lucka bak! Dammodell med rysch och spets, och så liten knäpp(t)lucka baktill. Jag har ingen aning ifall de är antika eller ej, men de var så roliga att jag var tvungen att köpa dem för 25 kr eller vad det var. Storvimsan fick dem till utklädningslådan, men de är så stora att hon får plats i det ena benet och lillebror i det andra!

Vagnar ja...

Vad är det med barnvagnar? Varifrån kommer min fascination? Är det den boande lilla urmänniskan i mig som vill ha något mjukt bäddat och ombonat i väntan på att den biologiska klockan ska ticka vidare och ställa in sig på bebis igen, eller vad?
Jag vet inte. Under tiden jag funderar fortsätter jag att spana på snygga vagnar, både på stan och på loppisar.

Här är i allafall min önskelista:

-En röd liggvagn med grön sittdel. Valfritt material, valfri tidsepok (kanske inte medeltid). Men liggdelen ska vara klarröd eller vinröd och sittdelen knallgrön. Jag vet inte varför. Det är min drömkombination helt enkelt. Tufft och ärtigt.

-En röd- eller brunrutig Brio Alumina eller Classic/Collection från sent 90-tal. Vädigt söta, puffiga och väldigt...rutiga...

- En Gesslein Panorama från tidigt 80-tal med fina vindrutor i liggdelen. Helfränt!

Tillbaka igen från ett tyvärr ganska regnigt och blåsigt Visby och direkt in på jobbet.
Som plåster på såren kom jag hem med en fin babylift 70/80-tal i blå manchester. Ett kanonfynd för 15 kr. Fattas bara någon att lägga i den... Vilket inte lär ske de närmaste åren, men den som spar han har, heter det ju.

Jag hittade också en hemskt söt liten retro-shop med 50-talsklänningar och 70-talsgardiner på ett helt osannolikt ställe, bakom en kiosk innanför uteserveringen tillhörande en pizzeria/grillkiosk på Strandgatan. Tyvärr han en annan medeltidsfirare/retrogalning, som jag dessutom är bekant med via diverse forum, före mig och fyndade alla de finaste tygerna tre minuter innan jag kom dit. Typiskt. Jag får trösta mig med att packningen på vägen hem inte belastades av en massa extra tyg.

Jag bedrev retro-vagnsspaning på medeltidsveckan. Av någon anledning kör folk oftare äldre vagnar på medeltidsveckan än i genomsnittlig allmänhet om man säger så. 70-talet är 30 år närmare medeltiden???
Jag såg och suktade över:

-Röd-bå galonsittvagn med vackert putsade kromade stänkskärmar. Helskön!
-Brio Exclusive ca 1985 i ljusgrå plysch
-Blå Emmaljunga liggvagn med brodyr på sidorna, 70/80-tal, stänkskärmar
-Emmaljunga liggvagn 70/80-tal i brun frotté
-Knallgrön Emmaljunga liggvagn med päronmönstrad insida (och jag blev KÄR!):

Tyvärr låg/satt det bebisar i alla vagnar, så jag kunde inte ta med dem hem. Attans.

I slutet på veckan ska jag bege mig till mina specialställen. Inte för att leta vagnar, utan för att uppdatera lite inför förskolestarten nästa vecka. Stans realådor och loppisar väntar...

Jag ska också försöka få ut lite urvuxet på Tradera. Storvimsans brallor flaggar nästan på halv stång efter sommaren, hon hinner ju knappt använda kläderna innan hon växer ur dem. Jag ska också försöka göra mig av med en massa tyger som jag aldrig hinner göra något med. Jag har ett berg med sådant som jag aldrig kommer att använda, alltifrån 50-talsgardiner till 70-talspåslakan. Lika bra att sälja av det nu ifall retrotrenden är på nedgång och alla utom jag kommer att sluta tycka gula elefanter på brun botten är supergulligt.

Semestern närmar sig sitt slut och det är alltid lite vemodigt. Min sista semestervecka är dock den intensivaste - vecka 32 stavas Medeltidsveckan på Gotland i vår familj. Då lastar vi oss fulla med allsköns medeltida bråte och drar iväg med färjan till Visby och lever som medeltidsmänniskor en hel vecka. *Hhhrmm, host, harkel*... Nåja, nästan i allafall. Vi kör inte hardcore-medeltids-stilen, vi bor i modernt hus, äter kaviarmackor till frukost och har vanliga underkläder på oss under den någotsånär-medeltida-i-sista-minuten-ihopknåpade-dressen. Men lika kul som på medeltiden har vi! Och Visby är en underbar stad.

Min första medeltidsvecka besökte jag tillsammans med min mormor, morfar och min kusin 1992, då jag var knappt 13 år. Då var vi åskådare, men både jag och kusinen bestämde att vi skulle komma tillbaka som "riktiga medeltidingar". Det gjorde vi också. 1996 åkte vi ner, jag och kusinen och fyra kompisar till. Vi hade sytt, pysslat och grejat innan förstås. Sedan dess är vecka 32 en stående semestervecka för mig. Resesällskapet har varierat, men jag har varit där varje år med undantag för...hmmm... jag tror det var 2001, då kassan var skral. Det var på den tiden man var fattig student.

Nu är det 2008, och vi åker hela familjen såklart. Allas dräkter är (någotsånär) klara. Loppisarna i Örebro får vila ett tag. Nu är det Sämäster!

Jag är en ganska vanlig tjej. Jag närmar mig 30 snart, är mitt i mammalivet med sambo och två barn i förskoleåldern. Vi bor i ett mindre (pyttelitet?) samhälle utanför Örebro, i ett hus från 50-talet som i så sakteliga renoverar när andan faller på och ekonomin tillåter. Jag jobbar på förskola och är utbildad lärare 1-7 sv/so. I skrivande stund, har jag semester, men jobbar annars 80%. En dröm jag har är att driva en barnprylssecondhand och samtidigt skriva barnböcker. Haha, man får väl se hur det går med det, men drömmar är alltid positivt att ha och leder en ofta i rätt rikting.

Jag älskar att gå på loppis och fynda på second hand. Det gör jag så ofta jag kan. Det är lite skattjakt över det och samtidigt som det är spännande att leta efter Det Stora Fyndet, så känner man sig både miljö- och ekonomismart. Förutom kläder tittar jag efter tyger, eftersom jag gillar att sy. Det kan vara vilka tyger som helst som jag bara gillar eller får inspiration av, men 70-80-talsretro och sådant som ger nostalgivibbar från min egen barndom är favortierna. De blir sedan till kuddar, väskor, dockkläder och annat. Ett tag tänkte jag sy barnkläderoch sälja över nätet. Jag ritade t o m upp en liten kollektion och sydde några provplagg. Det kändes sedan som att det skulle ta för mycket tid från annat jag vill göra, så nu syr jag bara för husbehov.

Barnvagnar är en liten passion jag har. Jag har samlat på mig några stycken, "räddat" dem från loppisar (tänk om de hade blivit lådbilar, hemska tanke!) och försöker putsa upp och fixa till dem. Några har jag sålt vidare, andra har fått stanna kvar och har rullat på vägarna häromkring med mina barn i. Jag lovar, de har inte klagat på att de inte fått ligga i supermoderna monstertruckar till vagnar för en sju-åttatusen kr! ;-)

I min familj försöker vi leva enkelt och billigt utan att göra avkall på livets goda. Det gör vi genom att tänka efter före och planera våra inköp, särskilt vad det gäller maten. Det betyder inte att vi är tråkiga människor som aldrig går ut på krogen, aldrig reser någonstans och bara äter blodpudding och havregynsgröt. Med lite fix&trix, planering och prioriteringar kan man leva ett helt "normalt" liv utan att man behöver göra av med så mycket pengar. Vi har bl a ingen bil, vilket förvånar folk eftersom vi har barn och bor, i princip, på landet. Det går dóck alldeles utmärkt, tack vare bra kollektivtrafik, och att vi har vänner som ställer upp med bil vid de få tillfällen då vi verkligen känner att vi behöver. Annars åker vi alltså buss, cyklar och går. När vi ska längre åker vi tåg. Det finns en livsfilosofi som kallas downshifting, som jag är inspirerad av. Den går ut på att man istället för att tillbringa hela sitt liv med att tjäna pengar och konsumera dem, växlar ner på tempot, jobbar mindre, frigör mer tid och lever lite enklare men inte nödvändigtvis sämre.

Här kommer jag att skriva och greja kring mitt liv, särskilt ett av mina stora intresseområden, att fynda second hand. 
Ha en bra dag!
/Loppisprinsessan

(J-klar vad käckt det där lät!)