Loppisprinsessan

Japp, jag klär min son i rosa. Ibland.
Jag klär också min dotter, eller hon klär sig väl mest själv, i rosa. Ibland.

Det är ett evigt tjat om detta tycker jag. "Rosa är en tjejfärg!" "Ska inte pojkar få vara pojkar längre?" "Måste man leka PK och jämställd förälder och utsätta sina barn för spott och spe som någon slags skyltdockor för sin jämställdhetskamp!"

Men, åh, det ÄR ju inte så jäkla krångligt!
Rosa är en FÄRG! En vanlig, j-la färg! Som barn passar i, eller inte passar i. Som man gillar eller inte gillar. Man behöver inte blanda in några som helst könsroller i det hela.

Och nej, mina barn är inga reklampelare för någonslags könskamp. Jag försöker inte göra dem beige, neutrala och okönade. Jag försöker helt enkelt se dem som de individer de är, utan att läga för mycket vikt vid om de har snippa eller snopp. Utan att sortera bort saker eller möjligheter baserade på någon slags könsstereotyper, vare sig det är färger på kläder eller möjliga yrkesval. På så sätt TROR jag att jag förmedlar bra värderingar till dem.
På sikt kanske skapar en bättre värld för dem, och alla andra barn.

Så enkelt är det.Tycker jag.